Cheung Chau 'Lucky' Bun Festival
Det är en blandning av ritual, kultur och bullar, allt mot en bakgrund av smällande trummor och gongen.
Den Cheung Chau Lyckobullefestivalen, som hålls årligen på den lilla avlägsna ön Cheung Chau, bara en färjetur bort från staden, är verkligen funky, udda till kärnan. Även känd som Jiao-festivalen (bokstavligen “gå bort” på kinesiska), har bulle-festivalen firats i över 100 år och blir snabbt en nödvändighet att göra när man besöker Hongkong. Festivalens ursprung ligger på den vackra platsen där kulturarv, historia och folklore möts. Enligt legenden stoppades pesten som svepte över ön för över ett århundrade sedan under Qing-dynastin av genomförandet av ritualer, som fortsätter än idag. Dessa inkluderar att paradera gudarnas statyer genom gatorna och ställa upp speciella altare till guden Pak Tai, för att driva bort onda andar. Numera firar invånare, turister och förbipasserande tillsammans och ger tack till Pak Tai för att han skyddar dem, genom att bränna rökelse vid speciella altare, äta veganska bullar som var och en är stämplade med den kinesiska symbolen för “lycka” på sig, och delta i Piu Sik (Flytande färger) paraden vid denna Hongkong-attraction.
Min erfarenhet som västerlänning som deltog i Bullyfestivalen var fantastisk. Passande döpt till en av Time.com:s “Topp 10 udda lokala festivaler,” är det en blandning av ritual, kultur och bullar, allt mot en bakgrund av dundrande trummor och gongar. Min resa till landet med de lyckobullarna började vid Pier 5, Central, där jag behövde välja mellan den vanliga eller “snabba” färjan. Jag insåg att den snabba färjan kostade ungefär dubbelt så mycket (HK $35,30) och bara var 15 minuter snabbare, så jag valde den vanliga färjan. Den timslånga färjeturen är en utflykt i sig, särskilt när man glider genom Victoria Harbour, gradvis ser skyskraporna glida förbi och försvinna, som ersätts av gröna öar och rullande blå vågor.
Ett tips: Tänk Staten Island Ferry. Den andra däck hade en rad av sittplatser som vette bakåt, vilket gav mig en öppen och obehindrad utsikt mot baksidan av färjan, den bästa i huset för ett fototillfälle.
Ut på vänster sida såg jag vår normalt sömniga destination, med fiskarnas färgglada båtar som guppade i välkomnande. En pittoresk liten ö vars livsnerv är havet som omger den, båtar och gamla 1970-talscyklar överträffar avsevärt bilar. Livet är långsammare, flyter med vågorna och tidvattnet i havet. Idag, däremot, är ön virvlad, klockad och klättrad till liv, med folkmängder av festande deltagare överallt.
Jag tog mig ner för en av de huvudsakliga gatorna vid vattnet och försökte föreställa mig hur detta ställe normalt skulle se ut. Provisoriska tältutvidgningar av butiker, uteservering i restauranger, och stånd som sålde allt från färska fruktkebaber till souvenirnyckelringar med lyckobullar hade alla rests för tillfället. Jag ville inte missa ett av de viktigaste evenemangen , Piu Sik, eller “Flytande färger” paraden, så jag skyndade mig till slutpunkten, det stora torget. Varje gud paraderas genom gatorna av ett annat ‘team’, var och en av dem bär en annan färgglad, festlig t-shirt. Liknande drakbåtsrace, är det delvis paraden, delvis lopp, med gudarna som återlämnas i en svishande suddig färg när bärarna springer förbi, slår på gongar och (ibland) gör drakdanser, var och en uppmuntrad av de hejarop från folkmassorna.
Nästa kommer processionen av “flytande” barn, som genom optisk illusion verkar sväva ovanför marken i deras traditionella kläder. Medan varje är unik, är alla avsedda att skrämma bort onda spöken och andar som vandrar på ön.
När paraden avslutades, vände jag min uppmärksamhet till de stora tillfälliga utställningarna som utgjorde det huvudsakliga torget. Smyckad med färgglada flaggor, fanns det en scen, där kantonesisk opera framfördes, bredvid ett alter som sväva med rök från gigantiska rökelsesticks och tre separata öppna tält som visade de traditionella bulletornen. De stora såg ut som inhemska amerikanska tipi-konstruktioner, koniska i formen, ihåliga i mitten; bara dessa var omkring 15 meter höga och täckta med riktiga lyckobullar.
Jag tog mig tillbaka genom de snirkliga, smala gränderna och följde min näsa som skulle leda mig till de eftertraktade lyckobullsstånd. Köerna var enorma, men doften av nybakat bröd som svävade från köken blandades med ljudet av de snurrande drakdanserna som gjorde sitt inträde, “ätande” av de erbjudanden av sallad som hängde utanför butikerna gjorde väntan underhållande med massor av människor att titta på. Efter att ha tagit mig till framsidan såg jag bullar överallt, i alla faser av deras process - deg som knådas, människor som tar ut metallplåtar med nybakade vanliga bullar ur ugnen, hämtar plåtar från kylar, stämplar (bokstavligen!) bullarna med den röda “lyckiga” kinesiska tecknet, och blir korgade, boxade, och åtna på plats. Jag lärde mig att det finns tre typer av fyllningar för detta tillfälle: söt röd böna, sesam och lotusfrö. Medan jag hade provat de två första i andra rätter tidigare, var lotusfröpasta helt ny för mig. Inledningsvis misstänksam mot den grönaktiga färgen, var den söta, karamelliga, lätta pastan läcker! Tips: bullar är mycket mer mättande än de ser ut! Du kommer förmodligen att vara mätt efter bara en.
Efter min degiga njutning vandrade jag gatorna, upptäckte trendiga, funky små butiker , provsmakade skaldjurspecialiteter som ön är känd för, och gick in i en lokal stormarknad för en drink, som jag sippade på sittande på sanden och såg ut över det mörka havet mot Hongkongs ljus som blinkade i fjärran. En timmes resa tog mig till en helt ny värld.
Vid midnatt kom festivalens höjdpunkt: Bulleklättringstävlingen. Målet är att ta så många av de eftertraktade bullarna på toppen av Bulleberget som möjligt, för att ge din familj lycka och mat under det kommande året. Tänk på det som klättring, förutom att greppen är bullar! På grund av säkerhetsfrågor, är den nuvarande klättringsversionen komplett med säkerhetsklättringsselar, och de använder plastbullar istället för riktiga för att återvinna. En visselpipa ljöd och bullettornet vaknade till liv, folk klättrade och skyndade sig som myror uppför ett träd. Vinnarna blev ceremonielt utropade, och fyrverkerier bröt ut från bulleberget, avslutande med ett bländande fyrverkeri av konfetti bland dånande applåder. En episk final till en hundraårig festival, och en ovärderlig glimt av folklore och tradition.
Details om nästa års festival:
När: 14-18 maj 2013
Var: Cheung Chau Island
Hur man kommer dit: Ta färjan (antingen “Snabb” 45 minuter, HK $35, eller vanlig, 1 timme, HK $18) från Pier #5 i Central. Den avgår ungefär en gång i timmen, men kolla tidsschemat, eftersom schemat för denna helg är annorlunda.
